Det allra bästa att göra när man mår som sämst är verkligen att ta sig ut till stallet, man får sån ro i kroppen och allt jobbigt bara "poff" borta.. det är såå jävla skönt! Men den där motivationen och orken till att ta sig ut från lägenheten finns inte, och det är det som är så jävla jobbigt även fast man innerst inne vet mycket väl hur skönt det är att få en paus ifrån allt tänkande och att en ridtur hjälper så jävla bra..
Är faktiskt jävligt glad över att jag efter mycket om och men så kom jag till slut iväg..
Nu ska jag lägga mig och kolla på några avsnitt av vampire Diaries innan det är sov dags, imorgon blir det ut till stallet igen och ta mig en långritt så kommer jag nog bli ännu mer ro fylld i sinnet...

Natti natt

Fan vad jag hatar mitt värdelösa liv, jag är såå jävla less på allt. Jag ångrar att jag skaffa barn, jag ångrar absolut inte min älskade son men pga att han finns så finns jag. Jag är så jävla trött på att kämpa för att hålla mig på banan, jag är så jävla less på att vara deprimerad och ledsen så jävla mycket som jag är.. jag ORKAR verkligen inte mer!! Jag vill bara försvinna från detta liv och slippa allt jävla lidande, alla problem, all ångest, alla misslyckanden, alla jävla fucking känslor som styr över mig!! Jag ORKAR inte kriga mer...

Jag tycker verkligen inte om att vara nedstämd jag verkligen HATAR alla jävla negativa känslor för dom tar så otroligt mycket energi av en!

Jag är så jävla LESS på att vara ledsen, jag är så jävla LESS på att känna mig missförstådd och det "svarta" fåret i min umgänges krets och i min familj. .

Varför ska jag vara så jävla misslyckad och misslyckas med ALLT?!? Jag är så jävla trött på alla dessa jävla känslor och ännu tröttare över att jag inte kan hantera dom överhuvudtaget. . Så jävla less!!!

Jag hade en jävla piss dag igår, bli dumpad via SMS ,var ju såå jävla moget!! Jag har gråtit floder mina ögon är som bollar jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, paniken inom mig är på väg att krypa ifatt mig och all min jävla medicin mot detta har jag ju självklart lämnat hemma, jag hade verkligen INTE räknat med att gråta mig igenom denna Stockholms resa... faan! !!

Orkar fan inte mer!!

Igår var det 1 år sen min älskade lille Spiros lämnade mig.. det sägs att sorg blir lättare med tiden men det kan jag verkligen inte hålla med om!
Han var min bästa vän min soulmate och allt skulle vara så extremt mycket lättare om jag hade min lille gris vid min sida.
Jag saknar honom så obeskrivligt mycket, det gör så ont i mitt hjärta att inte ha han här :(

En vacker dag får jag ha dig i min famn igen älskar dig Spiros <3